Navagraha: de nio grahorna

Navagraha betyder "de nio grahorna". Ordet graha översätts ofta till planet, men det stämmer inte riktigt: två av de nio är inte kroppar alls, och två andra är solen och månen.

Sju kroppar och två punkter

De sju synliga: solen, månen, Mars, Merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus. Alla sju går att se med blotta ögat, och alla sju rör sig mot stjärnbakgrunden. Det var det kriteriet som avgjorde urvalet — inte vad vi i dag kallar planet.

De två punkterna: Rahu och Ketu. De är månnoderna, alltså de två platser där månens bana korsar solens skenbara bana över himlen. Där kan förmörkelser inträffa, eftersom det bara är nära noderna som sol, jord och måne kan hamna på linje.

Noderna ligger alltid mitt emot varandra, 180 grader isär, och de vandrar mot avtagande ekliptisk longitud — motsatt grahornas vanliga gång. Ett varv tar ungefär 18,6 år. Vi räknar med medelnoden, som rör sig likformigt; den sanna noden pendlar kring den. Mer i Rahu och Ketu.

Att skilja de två grupperna åt spelar roll när man läser en karta: Rahu och Ketu har ingen fysisk kropp, ingen ljusstyrka och ingen egen rörelse i samma mening som de andra. De är positioner som följer av geometri.

Varför inte Uranus, Neptunus och Pluto

De var inte kända när systemet formades — Uranus upptäcktes 1781 — och den klassiska litteraturen bygger därför på de sju synliga plus noderna.

Att de inte lagts till i efterhand är ett val inom traditionen, inte ett förbiseende. Vedisk astrologi fördelar redan alla tolv tecken mellan de sju synliga grahorna, och hela tidssystemet med planetperioder utgår från nio härskare. Att föra in tre till skulle inte vara ett tillägg utan en ombyggnad.

Det här beskriver det klassiska systemet med nio grahor, och det är det vi räknar med. Enskilda nutida utövare använder ändå de yttre planeterna — men då som ett påbyggt lager utanför systemet, inte som graha nummer tio till tolv i det.

Vad traditionen knyter till var och en

Beskrivningarna nedan är traditionens. De säger vad varje graha brukar läsas som, inte vad den gör.

Rahu och Ketu beskrivs som ett par: det ena drar mot något, det andra bort från något. De läses därför oftast tillsammans, längs axeln de bildar.

Gynnsam och ogynnsam

Klassisk litteratur delar in grahorna i benefic och malefic — ungefär gynnsam och ogynnsam. Så fördelas de i Brihat Parashara Hora Shastra:

Månens och Merkurius tillhörighet är alltså villkorad i själva regeln, och skolorna skiljer sig i var gränsen för "växande" ska dras.

Indelningen är ett arbetsredskap i tolkningen. Den säger inte att en graha är bra eller dålig — i traditionen beskrivs de "ogynnsamma" ofta som de som ställer krav snarare än som de som skadar.

Vad som är beräkning och vad som är tolkning

Var en graha står vid en viss tidpunkt följer av efemerider, och var Rahu och Ketu står följer av månbanans geometri. Den delen är räkneri.

Vilket tecken den hamnar i beror dessutom på vilken ayanamsha man valt — se Sideriska zodiaken. Och vad läget betyder hör till traditionen.

Hur grahorna fördelas över livsområdena beskrivs i De tolv husen.